En sorgsen epedemi sveper för närvarande USA: ökade rapporterade fall av självmord av homosexuella tonåringar. De sista av dem var Tyler Clementi, en ung högskolestudent som hoppade från en bro efter att hans rumskamrat postade en video på Internet, där Clementi påstås ha sex med en man.

Andra rapporterade fall talar om tragedier som är väldigt lik Clementi självmord. I de flesta fallen, beror självmord på grund av den otroliga vikten av socialt tryck, retar och trakasserar dessa tonåringar som står mot ett resultat av deras sexuella identitet. Denna våg av självmord har lett till mer själviakttagelse och diskussion om behandling och godkännande av homosexuella i USA Det är också en lugnande påminnelse att idag, år efter repeterande insatser av det homosexuella samhället för lika och värdig behandling, tyvärr, finns det fortfarande mycket at ändra.

I den andan av ändring, började ett stort projekt som heter “It gets better” av Dan Savage. Målet med detta projekt är att stödja homosexuella barn och ungdomar, ge dem tro och tillit, och försäkra dem att framtiden håller ett bättre liv. Som en del av projektet skapas en omfattande hemsida som visar många videos som sprider det uppmuntrande budskapet. Bortsett från många kändisar som har deltagit i detta vackra projekt, Barak Obama själv var med i initiativet, trots at de inte gör några betydande förändringar i lagstiftningen när det gäller den homosexuella jämställdheten. Juni detta år markerade Gay Pride marsch i Milano, en demonstration för homosexuella rättigheter.

Heloise Battista

Vi uppmuntrar dig att promenera omkring i staden, där du kommer att hitta många homosexuella barer och klubbar och människor som njuter av en atmosfär av frihet och jämställdhet. Hyr lägenheter i Milano , och njut av denna fantastiska stad.

Kontakta mig 

Översatt av: Malin A
Kontakta mig

Lea T började jobba som personlig assistent för Riccardo Tisci, kreativt ansvarig för Givenchy. Han uppskattade alltid hennes feminina drag och använde henne som mannekäng vid sidan av modeuppvisningarna. Hon tog på sig rollen som hans inspirationskälla och nu är hon ansiktet utåt för en av Givenchys kampanjer. Låter inte det här som en dröm som blivit sann? Saken är bara den att det finns så mycket mer att berätta kring historien om Lea. Lea föddes som Leandro, barn till den brasilianska fotbollshjälten Toninho Cerezo.

Hennes väg till att bli öppet transsexuell har inte varit enkel, som uppväxt i en latinamerikansk, katolsk machokultur. Valet att bli kvinna var svårt, då det orsakade ilska i hennes familj. Under uppväxten hade Toninho alltid känslan av att det var något fel med hans barn och Lea var själv medveten om att hennes situation inte var helt lätt. Som attraherad av både tjejer och killar började hon senare fundera kring om hon inte skulle bli lyckligare som kvinna. Men det var inte förrän hon träffade Riccardo Tisci som hon helt och hållet gick över till att vara kvinna. Tisci lade märke till hans väns feminina sidor. En kväll uppmuntrade han henne att gå på fest i högklackat. Lea kallar denna händelse för en revolution.

När Tisci kom på idén att basera sin höst/vinterkollektion på ett androgynt tema, fanns det tveklöst bara en person som han verkligen ville skulle vara en del av den. Lea gick med på att posera i kampanjen ”i alla hennes transsexuella vänners namn”. Hennes självförtroende fortsatte att stärkas och hon bestämde sig för att inte dölja sin transsexualitet. Franska Vogue skrev en artikel om henne samtidigt som hon frontade tidningens förstasida. Den mycket djärva bilden visar henne naken där bara delar av hennes manliga genitalier döljs av hennes hand. Lea är en uppåtgående stjärna inom modebranschen och vi hoppas få se mer av henne i framtiden. Till exempel på röda mattan i någon av världens modehuvudstäder som Milano och Paris. Och vill du se någon av dessa modeshower så kan jag rekommendera dig att hyra en lägenhet i Milano och skaffa några platser på första rad.

Men vad gör man med självporträtt? Det finns fotografer som ägnat nästan enbart åt sig själva. Denna genre av fotografi lämnar oss sällan likgiltiga och gör ofta ett starkt intryck, eftersom många konstnärer skapar overkliga bilder eller tar an överraskande alter egon.

Bland fotograferna vars verk grundas på självportträtt, var den amerikanska fotografen Francesca Woodman (1958-1981). I hennes verk omvandlas nästa hennes kropp till en ”objekt form”. När hon var 13 år gammal började hon äga sig själv till fotografi, och trots hennes tidiga död genom självmord; lämnade hon ett viktigt och konstnärligt arv.

Palazzo della Ragione i Milano organiserade en utställning som för samman 116 fotografer och fem videon som leder oss att upptäcka Francesca Woodmans konstnärliga karriär. Utställningen har utformats som en resa genom olika scener som motsvarar kreativa fotografiska serier som producerades där hon bodde och studerade: Boulder (Colorado), Rhode Island, där hon gick på Rhode Island designskola i Providence, Rom och New York, en stad där hon utan framgång försökte att vara med i modefotografkretsar. Woodman bodde i den italienska huvudstaden mellan 1977 och 1978. Det finns några självportträtt där hon visas naken, insmord med mjöl, gips, färg eller andra ämnen. När hon var i Rom organiserade hon sin första utställning i Italien.

Francesca Woodman avbildades inte som huvudämnet och bildens fokus, men snarare som en integral del av den omringande miljön, naturliga landskap eller interiörer, som hon ofta arrangerade själv. Hennes kropp verkar vara som det är ett med väggar och möbler, eller kan ses mellan väggar och dörrar. En av de återkommande drag i många bilder av Woodman är ansiktet som saknas, som oftast klipps ut, gömd eller delvis skymd. Det är som om hon fotograferar ett spöke.

Utställningen på Palazzo della Ragione började den 16 juli och håller på till den 24 oktober. Det är ett kulturellt projekt som inte kommer att lämna fotoälskare och konst likgiltig. Upptäck verk av den amerikanska fotografen, hyr lägenheter i Milano för att sjunka in i en värld av Francesca Woodman.

När vi tänker på en modell på en Catwalk, tänker vi genast på en lång och extremt smal kvinna. Och det är inget sammanträffande att detta borde vara den första bilden som kommer upp när man pratar om modeller, eftersom att modevärlden upphörde att vara en elitistisk sfär för att bli mer ett fordon för skönhetsindustrin, modeller började förkroppsliga dessa nya skönhetsstandarder. Sedan ”supermodell” eran av 90-talet blev dessa personer av modevärlden något mer än bara modeller, de blev förebilder för alla unga tjejer som strävar att vara lika smala och önskade som dem.

Med sekelskiftet ändrades skönhetsstandarder på Catwalken, sedan 90-talet blev dessa tjejer ännu mer berömda än designarna och deras kollektioner. Och det är då frasen ”Modeller borde vara en klädställning” kom ut. En fras som senare skulle kosta dessa designers de värsta kampanjerna mot anorexi på Catwalken, eftersom dessa ”ställningar” blev till ”skelett där du kan hänga kläder på och livsstilen av dessa kvinnor”. Anorexi blev närvarande och slutade upp i ett par modell dödsfall.

Under 2007 arrangörer av Londons modevecka höjde uppmärksamhet till detta problem och marknadsförde evenemanget med slogan ”London, Catwalks utan droger och anorexi”. Och efter det gick de viktigaste Catwalks naturligt med. Nuförtiden kräver världskända designare modeller med en hälsosam BMI och storlek 36. Den sista designern var Lorenzo Riva, en av Balenciagas tidigare studenter, som stödde konceptet att tunnhet inte kunde vara den enda skönhetsstandarden runt omkring. Således gick han med Nadia Accetti, president för föreningen ”Donna Donna onlus”, som marknadsför kampanjer mot anorexi: ”Tillsammans mot ätstörningar”. Tack vare institutioner som de stora modehusen och Catwalks kunde inte stänga sina ögon, speciellt eftersom en modell inte bara är en klädställning, men faktiskt en förebild för kvinnor över hela globen.

Nuförtiden försöker modevärlden att engagera sig med den riktiga världen och göra små steg i att göra sina modeller till representanter för mer realistiska skönhetsstandarder.

Om du är intresserad av mode och vill se dessa ändringar hända på Catwalks borde du åka till Milano. Hyr lägenheter i Milano, och njut av din vistelse i världens största modehuvudstad.

Michelangelo Merisi, mer känd som Caravaggio är en berömd konstnär som föddes i Milano 1571 och dog i Porto Ercole. Nu för första gången visas de förmodade resterna av konstnären för offentligheten i hamnstaden där han dog.

Förmodligen eftersom experterna endast är 85 % säkra på att de är resterna av Caravaggio. För detta evenemang har stadens myndigheter en ceremoni ”för att ge en anständig begravning”.

Urnan som har hans rester kommer att visas genom hela julimånad i enklaven Forte Stella tillsammans med bilder av olika scener av forskningen för att avgöra om det verkligen var hans rester.

Caravaggios rester begravdes 1610 på San Sebastians kyrkogård i staden där han dog, och många tror att han dog där efter att ha flytt från Rom eftersom han hade dömts till döden för att ha begått ett mord.

Forskningen för att avgöra om resterna var av konstnären har genomförts av forskare från fyra italienska universitet och de var tvungna att gräva upp resterna av mer än tjugo personer bland vars rester kan Caravaggios rester möjligen hittas. Efter att ha utsatt dem alla för kol-14 tester minskade de.

På den tiden utförde de DNA test och jämförde resultaten med DNA av målarens syster Caterina Merisi, men eftersom tronföljden var bruten kunde inte DNA koppling avgöras. Nästa steg var att göra samma analys för människor som kallade sig själva Merisi eller Merisio (en avledning) och hittade att många hade liknande genetiska villkor.

I hans födelsestad visas många av hans största verk som ”Kvällsmat på Emmaus” eller ”fruktkorgen”. Du kan hyra lägenheter i Milano och inte bara njuta av hans målningar men också visa hänsyn till hans hemland.

Museet av nutida fotografi Cinisello Balsamo, i utkanten av Milano, är värd för en utställning av 18 bilder (och video) av den tyska fotografen Karen Knorr (Frankfurt am Main, 1954) från ”Fables” serien, gjord mellan åren 2003 och 2008 framtill den 12 september 2010.

Tidigt i hennes karriär blev Knorr intresserad i sociala reportage, och anpassade sig själv med den nya trenden som utvecklades av brittiska dokumentär fotografer som Martin Parr, Anna Fox, Paul Seawright, Keth Arnatt och Eileen Perrier samtidigt som de bor i Storbritannien. Hon blev känd för publiken och kritiker med hennes serie Gentleman (1981-1983), en rapport på engelska klubbar för män. Senare vände hennes uppmärksamhet till studien av relationen mellan naturen och samhället.

Bilderna som visades i Milano är från denna fas av hennes kreativa resa. Betraktarna som besöker denna utställning kommer att undra i stora format fotografier som belyser kontrasterande naturliga element med formella uppsättningar och det överlappande mellan det vilda, kulturella och konstnärliga uttryck av människor. De huvudsakliga protagonisterna av fotografier är djur, levande eller uppstoppade (fåglar, rävar, vildsvin, rådjur, etc.) som är placerade i typiska och överraskande sammanhang, som kulturella och konstnärliga platser som museum eller historiska byggnader (Carnavalet museum i Paris, Musée Condé i Chantilly, Chambord slott museum av jakt och natur i Paris, Villa Savoye och Orsay museum).

Knorr har ställt ut hennes verk i prestigefyllda kulturella institutioner, och ger också klasser eller föreläsningar på Tate Modern, universitetet i Westminster, Goldsmiths, Harvard och konstinstitutet i Chicago. Hon undervisar för närvarande fotografi på Universitetet av kreativ konst i Farnham.

Missa inte möjligheten att beundra verken av denna unika fotograf. Inträdet är också gratis. Stanna i hjärtat av Lombard huvudstaden, för att njuta av de bästa butikerna, barerna och hyr lägenheter i Milano. För mer information om museets öppettider och hur man kommer dit, rådfråga museet av nutida fotografis hemsida http://mufoco.org/.

Det finns en välkänd relation mellan ekonomi och kjollängd. Den kallas för ”Hemline index” och det har funnit en korrelation mellan kjollängden och ekonomin. I stort sett finns det en omvänd relation mellan fållängden och aktiemarknaden. När saker är bättre, och aktier stiger, gör kjolarna det också, medan under perioder av ekonomisk knapphet är hemlins lägre. Lutande gånger lämpar sig inte för liberalt mode som minikjolar…

Historia bevisar denna effekt, ända fram till nuet. År 2009 slog ”maxi” klänningarna igenom på de trendigaste butikerna, precis i tid för börskraschen. Dessa klänningar påminner oss av den pittoreska romantiska maxi av 70-talet, (som också visas i en tuff stund för den globala ekonomin). Som saker och ting är nu är det inte mycket bättre detta år? Tja, vänta dig ännu ett år av långa kjolar, ännu mer nykter än sjuttiotalet smaksatte Maxis från förra året. De långa kjolarna av 2010 har inte den glada hippie ”vibben”. Olika designers som Yohji Yamamoto, Louis Vuitton, Haider Ackermann, Ann Demeulemeester och Missoni skickade långa kjolar med en allvarlig attityd nerför catwalken. De har ett skarpt, historiskt utseende för dem och de förenklade, mörka kjolarna var stylade med stövlar eller platåer för en stark grunge stil.

Dessa kjolar är inte precis romantiska; snarare är utilitaristiska nyckelordet. De verkar vara inspirerade av änkor och hijab. Du kommer att få se denna höst! Som på nittiotalet, är hemligheten av denna trend mode av anti-mode, det är ett svar på år av överskott och prål. Kjolar som reflekterar ögonblicket är stiliga, coola, omstörtande, allvarliga och lite bleka, till och med respektfulla. Om du hyr lägenheter i Milano, den internationella huvudstaden av stil, för en cool jaktresa är du säker på att se denna trend i fullt sving.

Naturligtvis behöver man inte vara slav till mode. För mig är användandet av långa tunga kjolar inte så praktiskt, eftersom att jag är klumpig och de kan fastna i tunnelbanedörrar eller cykelhjul. Jag tror att jag kommer att fortsätta med rockiga minikjolar och hoppas att det kommer att förbättra ekonomin!

Jag måste erkänna att jag har en vriden svaghet för spetsklackar, allvarligare än de flesta, jag inser att fixeringen till skor som kvinnor har är vanligt. Njutningen de ger mig när jag sätter ihop en variation av klädslar som visar denna särskilda typ av klackar är nästan en omvänd reflektion av mitt undernärda bankkonto.

Detta är en värld full av erotik och fetischer, bland dessa faller spetsklackar tillspetsat i kategorin av skräddar överdrift som nästan alltid anses vara ”pervers”.

Men i försvar för min mörka svaghet måste jag fokusera på den ljusa sidan, och det finns många män som är oerhört upphetsade av detta lilla objekt för dyrkan, speciellt när man gömmer ett sexobjekt av hög kvalitet, ett par av bara fötter.

Det kanske kommer att se exotiskt för någon att älska till ett par fötter, men avvisa inte njutningen av podophilia utan att ha upplevt dem för dig. Lita bara på oss, utför regelbunden pedikyr och förbered dig för njutningen. Vissa män har en svaghet för höga klackar, men det härrör i allmänhet från en djup kärlek (otänkbart för vissa) av fötter i allmänhet… Fötter är väldigt känsliga och du kan väcka dem med ömma kyssar, och smekningar; framkalla ecstasy i din partner med några försiktiga rörelser av deras mest känsligaste områden med dina fötter…

Pirret av en smal häl i ljumsken, eller gradvis dra bort vackra nylonstrumpor med din tunga innan du försiktigt tvättar de vackra fötterna… en fuktig slick mellan tårna får dig nästan att brista ut i orgasm tårar… du köper de mest upphetsande klackar och tar på dem innan sexleken… låt oss dra oss tillbaka…

Om du tycker att dessa bilder är upphetsande är vi glada att informera dig: det är ganska troligt att du älskar fötter och dessa är din fetisch och ditt objekt av dyrkan. Njut av din sexualitet i harmoni med din partner och lev ut dina erotiska fantasier… Ett idealiskt sätt att göra så är att hyra lägenheter i Milano, där du kan köpa några av de mest eleganta skor i världen, se till att din fantasi är kokhet…

Även om vi har en gemensam uppfattning att människor har potentialen att vara tanklösa, blodtörstiga mördare (tänk på seriemördare, övernitiska soldater och självmordsbombare), och det finns alltid en annan sida till varje historia.

I krigsscenerna är vi immuna mot områdena av rasande soldater som skjuter utan urskiljning. Intressant, endast femton till tjugo procent av färska soldater siktar på att döda. Resten siktar högt, skjuter inte alls, eller låtsas vara upptagna med att göra något annat. Det är inte bara avsmaken av att ta ett mänskligt liv som stoppar dessa färska soldater i syfte för att döda. Genetiker har upptäckt något som är gemensamt till alla varelser på planeten med DNA: Vi kommer alla att ge våra liv, eller ta ett annat liv, i intresse för det goda. Detta betyder i stort sett att vi är genetiskt programmerade med ett starkt sinne av rättvisa. Om vi starkt nog tror att det vi gör är rätt, och bra för mänskligheten som helhet kommer vi att åkalla döden för att det ska hända, vare sig det är våra egna eller någon annan.

Det är en denna typ av genetisk programmering som tillåter religiös fanatism, terrorism som leder till ett enormt antal av dödsfall, och ja, även självmordsbombningar av de troende. Det är inte strävan efter död och förstörelse som nödvändigtvis motiverar dessa människor, men strävan efter ett högre värde, ett bättre sätt av livet för all mänsklighet.

Det finns också den naturliga försvarsmekanismen. Vi försvarar våra egna liv, och liven av våra barn. I vissa fall, att försvara våra barn är till och med ännu viktigare för oss än att försvara oss själva. Detta argument kom att hålla i en italiensk domstol när pappan till ett våldtaget barn stod inför rätta för det brutala mordet på det misstänkta barnets överfall. Försvaret visste inte om vårat genetiska mål för rättvisa, men de visste om självförsvar, och åberopade detta i ett intressant argument som huvudsakligen reduceras till en enkel ekvation: Barn våldtäktsmän är lika med hot. Hot måste elimineras. Enkel biologi på arbetet, oavsett hur långt i förväg mordet var belagt. Juryn köpte det inte i slutet, men tusentals av andra föräldrar gjorde det, och en massiv protest monterades, med protestanter som anlände från hela Europa, att hyra lägenheter i Milano för protest tiden kan så småningom bidra till att leda faderns frigivning.

New York gruppen Scissor Sisters kommer att turnera i Europa denna sommar för att marknadsföra deras nya album ”Night Work” och dela deras lustiga lägerstil med fansen. De kommer att spela den 21 juli på Castello di Vigevano, några kilometer utanför Milano, som kommer att vara deras sista stopp i Europa innan de fortsätter sin turné i Australien och Japan; du borde se dem nu, här i Europa! Precis som allt de gör, lovar konserten att det blir ett evenemang fylld med dramatik, emotionell beröring, och framför allt, rytmer som kommer att uppmuntra dig till att dansa till gryningen.

Gruppen blev till i New York 2000, och dess historia har många hänvisningar till musikkulturen och sura politiker av staden. Faktum är att när medlemmarna Jake Shears och Babydaddy träffade Ana Matronic en halloween, var hon utklädd till ”ett avvisande från Andy Warhols Factory” och Shears var klädd som en ”bak gränds sen sikt abort”. Namnet på gruppen resulterar från slangtermen ”Scissoring” (en sexuell övning som speciellt är populär bland lesbiska, som involverar, ehm, ”göra saxen”) och hänvisar till LGBT kulturen. Gruppen har många gay fans, men det betyder inte att du borde anse det som en ”Gay grupp”, eftersom musiken saknar sexuell läggning. Deras musik uppmuntrar alla att dansa, sörja och skratta. I Storbritannien klarade de att vara nummer ett på hitlistorna med deras första album.

De räknar faktiskt Elton John som en stor hjälte (och har till och med spelat in med honom!), och bland andra influenser pratar de om ABBA, Pink Floyd, Duran, Supertramp, Siouxsie och The Banshees och David Bowie. Njut av showen bara ett stenkast bort från Milano i ett romantiskt slott. Efter konserten kommer dina fötter säkerligen göra ont från alla rörelser som du har gjort. För att slappna av finns det inget bättre än att hyra lägenheter i Milano, reservera dina idag!