Piero Manzoni på Civic Museum of Contemporary Art i Milano
Det har bara gått 48 år sedan bortgången av den fortfarande kontroversiella italienska konstnären (1933-1963). Han var med all sannolikhet en av de mest fascinerande, kreativa och inflytelserika själar inom den konstnärliga kretsen från de senaste femtio åren.

Manzoni konstnärliga verksamhet, liksom en av hans samtida, Yves Klein, som även han dog i förtid bara ett år innan italienaren, är en del av den gynnsamma miljön av en självkritisk konst skapad från slutet av 40-talet och början av 50-talet, av grupper som COBRA , Gutai, Letterist International, Situationistiska International, neo-dada eller nya realisterna och personer som John Cage, Robert Rauschenberg och Ad Reinhardt. Arbetet av dem alla, som Klein och Manzoni började ifrågasätta, i många fall från arbetet i Marcel Duchamp och dadaisterna, statusen för objektet, som inte allt för ofta sökte en omdefiniering av konstens roll som inte hade en lika viktig del i att skapa objekt, utan snarare att överföra och donera erfarenheter och på så sätt bekräfta vardagen som omfattas av konst i ett progressivt försök att av-materialisera konstobjekten och utveckla en pågående utredning av konstutställningen som ett fenomen i sig.
I och med Kleins influerande monokromatiska utställning i Milano 1957, började Manzoni göra sin berömda Acroma, vita monokroma målningar gjorda genom nedsänkning av duken i kaolin. På ett liknande sätt som Klein, tänkte Manzoni att rena material kan bli ren energi: “uttryck, illusion och abstraktion är ihåliga fiktioner. Det finns ingenting att säga, du måste bara vara, bara leva.”.
Som ett exempel på den osynliga immateriella kraften började Manzoni 1959 att rita linjer på landskap ark, som han sedan rullade och förseglade i cylindriska boxar. På dessa linjer skrev han längden på linjen, dagen han gjort den och sin underskrift. Arbetet, som i fallet med Erased de Kooning som Rauschenberg var allt en uppsättning, inga linjer dragna. De som ser den måste vara säkra på att det verkligen finns linjer inuti. Ett liknande arbete, i detta fall med både alkemiska så som kritiska resonanser och betydligt mer kontroversiellt, var förpackning av hans egen skit i burkar märkta som ”Artistens skit”, som bjöds ut till försäljning. På samma sätt sålde Manzoni sin egen andedräkt som konstnär, till ett mycket högt pris, i en låda som innehöll en ballong och ett stativ att sätta den i.
Men de eleganta och stiliga verken av jokern Manzoni, var inte i strid med den rörande lyriska kvaliteten. En tom piedestal i en offentlig park 82x100x100cm som innehåller en omvänd skrift. När vi närmar oss ser vi: “Base of the World”, och under, i mindre bokstäver “Basic magic number 3 / Piero Manzoni -1.961 – / Hyllning till Galileo”, detta gjorde jorden till ett gigantiskt och vackert konstverk.
Piazza del Duomo
Milano (Milano)
Italien IT (Italien)
Tel: +39 02 8646 1394
Paul Oilzum
Om du fann den här artikeln intressant, missa då inte hans arbete i utställningen på Civic Museum of Contemporary Art i Milano – CIMAC (Palazzo Reale, Piazza del Duomo) när du hyr en av lägenheter i Milano
Översatt av: Anneli Andersson








MiLK